4 mån kvar av detta kapitlet..
I söndags bokade jag biljetten tillbaka hem till Sverige, 19 juni..
Vilket blir innebär att jag har varit i detta underbara land i 2.5 år..
Jag vet inte riktigt hur jag känner, det är väldigt väldigt blandat.
I över 2 år har jag haft min adress på 515 E Valencia Ave #7
I över 2 år har jag varje(ish) morgon åkt till GCC för att plugga
I över 2 år har jag bott i ett land fullt med palmer & mestadels sol
I över 2 år har jag bott med min bästavän på andra sidan jorden
I över 2 år har jag bott bara ett stenkast ifrån saker folk drömmer om
I över 2 år har jag verkligen levt ett liv jag älskat så sjukt mycket.
Jag har under dessa 2 åren insett att Sverige är ett jävligt bra land
när det gäller allt i från skola till sjukvård & allt däremellan, ingenting
slår Sverige & det är mycket vi svenskar måste vara glada över att ha.
Men sen kommer vi givetvis till dendär känslan att Sverige är så tradigt.
Att träffa vänner & familj under sommar & vinter har varit helt underbart,
missförstå mig inte! Men efter man träffat alla & spenderat ett tag i Sverige
så blir det samma gamla Sverige igen, det Sverige man kan utan & innantill.
Som jag nämnt innan, det kanske är något många gillar & det är oxå helt okej!
Vissa älskar rutin, vissa älskar sitt liv & är nöjda med vad de åstakommit redan.
Det är så jävla underbart för alla som känner så, verkligen, jag är glad för dig/er!
Men jag är inte & vet inte när jag kommer bli en av dom personerna som är det.
Jag älskar att bo här, jag ser palmer varje dag, det är mestaldels sol varje dag,
jag har nära till väldigt mycket, det finns så många möjligheter i denna stad.
& ja, jag vet oxå att "det blir vad man gör det till" Jag vet redan allt detta.
Men oavsett hur mkt man än försöker så kan man inte alltid göra allting bra.
Sverige är ett bra land, absolut. Men just i denna stund, så känner jag fortfarande
inte att jag är redo att bosätta mig fulltid i Sverige, det finns så mycket mer att se.
Det kan absolut hända att de ändrar sig, men inte inom en snar framtid för mig.
& även om jag älskar att bo här, så på något sätt känns det som om man är
"klar" med detta kapitlet just nu, men absolut inte förevigt, utan bara just nu.
Det känns som det är dags att börja ett nytt kapitel någon annanstans i världen.
Jag vet att det inte är många som förstår hur jag känner, det kan mycket väl
vara att det bara är en endaste person som förstår, men det är lungt, det är okej.
Not everyone will understand your journey. That's fine.
It's not their journey to make sense of. It's yours.
Sålänge jag, på något vänster, har en liten aning om mitt liv så löser det sig.
Nu har jag 4 månader kvar tills vi tar studenten(examen?) & åker hem igen.
Jag kommer jobba så mycket det bara går i sommar, sen får vi se vad jag
kommer hitta på i höst & vinter. Det känns som jag behöver ett halvår ifrån
allting för att kunna fundera över vad jag faktiskt skulle vilja göra med mitt liv.
Även om man givetvis behöver pengar, så får man väl komma på någonting.
& jag vet inte riktigt vad poängen med detta inlägget var mer än att jag inte
riktigt vet hur jag känner efter att ha varit här i 2 år & ha en plan, till att åka
tillbaka till Sverige & ha en plan för sommaren, men sen tar planen slut där.
Jag har haft något att göra sen jag tog studenden från Gullstrand 2010.
Först Svalöv, sen Mittuniversitetet, sen Connecting & nu College här.
De känns som jag behöver ta de lungt & fokusera på vad jag vill med livet.
Är det fota? skriva? en blandning? i Sverige? utomlands? nått helt random?
Just i skrivande stund har jag faktiskt inte den blekaste om vad jag vill göra.
Jag vill resa runt och se världen & jag vill gå på massa konserter, det är vad jag vill.
Om det är någon som vet någon som söker en person som kan göra det, då är jag på!
Oh well, klockan är snart 4 på natten & de får en att tänka lite mer än vanligt..
Allt kommer lösa sig på ett eller annat sätt, vi har iaf 4 månader kvar här.
4 månader av en massa plugg & att njuta av livet & göra allt vi kan göra.
& jag är så överlycklig över att fått chansen till att åka hit & bo här i 2 år.
Efter att ha kallat detta sitt hem så pass länge så känns de konstigt att man
inte ska åka tillbaka efter sommaren, att inte gå på college eller träffa alla igen.
Men en dag ska vi tillbaka hit, inte som student, men som turist & bara njuta.
Don't cry because it's over
Smile because it happened.
